Min katt
Min Zuzu var en siamesisk katt som var ett år gammal. Han var underbar. Jag älskade honom så mycket. Vi brukade leka kurragömma, gå i skogen och spela frisbee.
Han var som en blandning av en katt, en hund och en människa. För mig var han världens bästa katt. Han brukade se mig kärleksfullt i ögonen när han låg i min famn.
En dag ringde en vän till mig och berättade att han hade dött i en bilolycka. Jag gick dit och tog den livlösa kroppen och begravde den i trädgården bland blommorna. Jag var så ledsen och grät mycket. Den natten såg jag honom i min dröm springa runt med sina kattkompisar. Den drömmen tröstade mig så mycket, för i min bön ville jag att Gud skulle visa mig i vilken situation han befann sig just då.
Därför tror jag att drömmen inte var en vanlig dröm. Den var verklig. Nu vet jag åtminstone att han är lyckligare och friare än här. Att veta att han är lycklig får mig att må bättre. Men jag saknar honom naturligtvis fortfarande, men jag måste vänta tills vi träffas igen. Adjö Zuzu, min kära, njut med dina vänner. Vi ses där en dag, om Gud vill.
I Paradiset ”Där kommer ni att finna vad era själar önskar och där kommer ni att finna vad ni ber om”.
Himlen är inte en plats för brist, allt kommer att ges. Detta gäller även djur som vi älskar i världen.
”Ja, den eviges trogna vän kommer att förbli evig, och den eviges medvetna spegel måste vara evig.” Mästare Said Nursi
