De som litar på Gud och de som inte gör det liknar de två männen i denna berättelse.
En gång lastade två män tunga bördor på både ryggar och huvuden, köpte biljetter och gick ombord på ett stort fartyg. Så snart de gick ombord på fartyget lämnade en av dem sin last på däck och satte sig på den och vaktade den.
Den andre, som var både dum och arrogant, lade dock inte ner sin last. När han fick höra det: Han svarade: ”Lämna den tunga lasten på däck och gör det bekvämt för dig”: ”Nej, jag tänker inte lägga ner den, den kan gå förlorad. Jag är stark, jag skyddar min egendom genom att bära den på huvudet och ryggen.” Han fick höra det igen: ”Det pålitliga kungliga skeppet som transporterar dig och oss är starkare, det kan skydda det bättre än du. Du kan bli yr och falla i havet tillsammans med din last. Hur som helst kommer du gradvis att förlora din styrka, och gradvis kommer dessa laster att bli tyngre och din böjda rygg och ditt hjärnlösa huvud kommer inte att ha kraft att bära dem. Och om kaptenen ser dig i detta tillstånd kommer han antingen att säga att du är galen och förvisa dig från fartyget, eller så kommer han att tycka att du är otacksam, att du anklagar vårt fartyg och hånar oss, och han kommer att beordra att du sätts i fängelse. Dessutom gör du dig själv till åtlöje inför alla. För de skarpsinniga ser att du visar svaghet genom din inbilskhet, maktlöshet genom din stolthet och förnedring och hyckleri genom din låtsasverksamhet, och att du på så sätt har gjort dig själv till åtlöje i folkets ögon. Alla skrattar åt dig.” Då kom den olycklige mannen till sans. Han lade ner sin last på däck och satte sig på den. Han sade till den andra: ”Må Gud vara nöjd med dig. Jag har räddats från den svårigheten, från fängelse och från att göra mig själv till åtlöje.”
O människa som inte förtröstar på Gud! Kom också till sans som den mannen och förtrösta på honom, så att du kan bli befriad från att tigga inför hela universum, från att darra inför varje händelse, från stolthet, från att göra dig själv till åtlöje, från elände i det hinsides och från fängelset för den här världens påfrestningar…
Den här artikeln är baserad på mästare Nursis ”23:e ordet”.
