En gång gav Khatim Tay, som var världsberömd för sin generositet, en stor bankett. Efter att ha gett sina gäster en överflödig mängd presenter gick han ut för att vandra i öknen. Där såg han en stackars gammal man som bar en last av taggiga buskar och växter på sin rygg. Törnena trängde in i hans hud och fick honom att blöda. Khatim sade till honom: ”Khatim Tay ger en stor bankett och ger bort gåvor. Åk dit och du får fem hundra cent i utbyte mot en last som är värd fem cent.
”Den sparsamme gubben svarade: ”Jag lyfter och bär denna törniga last med min självrespekt; jag tänker inte bli skyldig Khatim Tay.”
Senare frågade de Khatim Tay:
”Har du stött på någon som är mer generös och uppskattande än du själv?”
Han svarade: ”Den sparsamma gamla mannen jag mötte i öknen var mer uppskattad, upphöjd och generös än jag.”
